Alla inlägg under maj 2011

Av tensh - 30 maj 2011 22:41

Så hur gick det med utförandet av den där veckoplaneringen då? Tja, ganska bra ändå.


Vi har jobbat på med sittandet på pipsignal, jag har haft pipan hängande runt halsen och nog drivit grannarna till vansinne med tjutandet i tid och otid. Kira har fattat grejen ändå, att det är sitt som gäller, men det fungerar inte riktigt på avstånd. Då vill hon först komma fram till mig och sen sitta - som för att göra det lättare för mig att efteråt ge henne godis för prestationen ;)


Sedan har vi försökt klicka fram lite trix, men Kira har varit så otroligt seg den senaste tiden. Så fort hon inte förstår så lägger hon sig ner och bara tittar på mig, istället för att försöka igen eller ens bli frustrerad och skälla på mig. Överhuvudtaget så sover hon väldigt mycket. När jag stiger upp från kontorsstolen så brukar hon i vanliga fall direkt studsa upp för att se vad man ska hitta på för något spännande, nu kan jag eventuellt få ett lyft huvud (om hon inte är kissnödig) :p


Vi började nästan bli oroliga, för hon har betett sig rätt udda, tills vi kom på att hon trots allt borde löpa när som helst nu. Med största sannolikhet är det lite PMS som gör att hon helst bara vill sova sig igenom dagarna och eftersom vi bägge är mattar så förstår vi ju känslan ;)


  men att rulla runt i gräset är gött, pms eller ej


Den här veckans plan är att få igenom i huvudet att pipan även betyder sitt på avstånd och så ska vi lägga några spår under långledigheten (:

Av tensh - 23 maj 2011 15:45

Veckans träning börjar helt klart bra - strålande solsken och en hund som fattade! (:


Vi gick till en gräsäng som ligger i närheten där vi först värmde upp (jag kommer ihåg läxan från jakthelgen - alltid värma upp!) med lite små trix för att fånga uppmärksamheten. Sedan gick Kira fint brevid och samtidigt som jag blåste lång pipsignal tog jag ett steg framåt och visade "sitt"-tecken med handen. Vi har ju gjort detta förr, så det var inga problem, men när jag tog bort handsignalen så blev hon förvirrad.


Första gången efter att jag tagit bort handsignalen fick jag sätta henne ner, med en hand på rumpan. Andra gången gick det fruktansvärt långsamt, men hon satte sig själv. Tredje gången kom jag på att jag hade klickern i fickan och när hon satte sig efter pipan fick hon klick och godis. Det gjorde att till fjärde försöket så hade poletten klickats ner och hon satte sig fort som attan (:


Vi gjorde också lite stadgeövningar då hon satt ner och jag kastade dummies omkring henne. Första gången ville hon jaga efter, sedan var det inget konstigt alls. Hon satt till och med kvar när vi fick en oplanerad störning i form av en hund som gick förbi på någon meters avstånd, även om det ryckte i hela henne för att hon ville rusa fram och hälsa :p


Det är när det går såhär bra som jag har lite svårigheter - för jag vill stressa vidare alldeles för fort. De här övningarna är ju från jaktinternatet och då gick vi väldigt fort framåt för att vi skulle få testa så många övningar som möjligt. När jag tränar så tycker jag ofta att "men det här går ju bra, så kan vi göra det svårare" ända tills Kira själv visar att hon är trött - genom att sticka ifrån mig eller helt enkelt stänga mig ute. Och vips så har jag solkat ner en guldstjärna.


Men inte idag! Idag var både Kira och jag värda en guldstjärna. Kira för att hon är bäst, jag för att jag inte förstörde träningen för henne ;)

Av tensh - 23 maj 2011 11:29

Planering var det!


Den här veckan ska jag jobba på att få in sitt på pipa ordentligt, och dessutom stadga i sittandet. Detta jobbade vi med på jaktinternatet, så jag har övningarna - nu är det bara dags att använda dem.


Dessutom har jag jättelänge velat lära henne kommandot "skämmes ta mig faan", på bred norrländska. Vi får se om det går :D

Av tensh - 22 maj 2011 17:56

Den senaste tiden har träningsenergin varit minst sagt minimal. Med mycket annat som tar upp både mina och jojos tankar så har Kira fått busa, gosa, promenera i skogen och i stan - men aktivering av huvudet har det varit ont om. Och det märks, herre gud vad det märks!


Efter kanske en vecka utan nästan någon träning (utom agilityn) slog det över. Kira hittade saker på golv, diskbänk, soptunna - överallt! Pennor, linjaler, tejprullar, papperstussar; allt detta letade hon reda på och tuggade sönder till oigenkännlighet, för att sedan sprida bitarna över lägenheten.


Eftersom vi har haft en hund som i princip aldrig hittat på något bus så var det här en helt ny erfarenhet. Det tog två dagar av monsterbeteende innan jag (tröga matte!) fattade att hon ville träna! Kira visade att hon minsann ville tänka och om vi inte utmanade henne så hittade hon på saker själv.


Nu har vi skärpt till oss, det krävs så lite för att hon ska bli en harmonisk hund igen. Några korta träningspass varje dag gör att hon slutar med skattletandet och nu har hon hållit sig till sina tuggben istället för våra sockar. Det är rätt fascinerande att se hur viktig tankearbetet är för henne, det har vi ju vetat länge egentligen, men att se det så tydligt demonstrerat är lite tufft...


För att få bättring även när livet kommer i vägen tror jag att jag ska börja planera lite mer. Så att jag redan i förväg vet vad och hur jag vill öva, istället för att bara hitta på under tiden. Men tiden till träning måste Kira få - det är ju trots allt inte hennes fel att vi gått och köpt oss ett renoveringsobjekt (:

Av tensh - 18 maj 2011 22:05

Det händer ibland att vi hamnar i situationer där jag vill att Kira ska göra en sak och hon vill något helt annat. Igår, till exempel, när vi var på vår kvällspromenad runt Sisjön så ville jag att Kira skulle sitta ner medan hon ville bada. Jag förstår inte riktigt varför, jag menar, hon gillar ju inte ens vatten.



Jag undrar förövrigt vad som skulle hända om hon någon gång hann ifatt en fågel. Förmodligen skulle hon få storstryk :p

Av tensh - 16 maj 2011 12:28

Jag är inte en morgonmänniska, jag är snarare allt annat än en morgonmänniska. Jag snoozar nästan alltid tills jag blivit försenad och jag är inte kontaktbar förrän minst två timmar efter att jag stigit upp ur sängen. Men den 16 maj 2010 studsade jag upp så fort klockan ringde och kunde inte förstå att jojo snoozade - vi skulle ju äntligen hämta hem vår Kira (:


När jag väl fått upp jojo ur sängen och vi tagit oss ut till Orust var alla sex (lilla Smilla hade redan flyttat hem till Vara) valpar ute på en förmiddagsrastning. Det var helt omöjligt att inte bli förtrollad av hur otroligt söta de var! Om en valp hittade ett spännande hål var genast två till där och försökte få ner huvudet i hålet de med.


     

                                  ett...                                   två...                                   tre!


När mamma Maja kom ut hon också hade hon genast sex valpar under magen, som hon nästan trampade på för att komma undan - jag tror att hon började bli less deras vassa valptänder ;).


   

nä, asså, nu räcker det! var är er pappa? han lovade att han skulle ta ansvar!


Sedan blev allesammans invallade på altanen istället, så att det skulle finnas en chans att hålla ordning på dem. För om man sätter ner sex stycken valpar på samma plats sticker de snabbt iväg i sex olika riktningar :p Men det var ingen orsak till att sluta busa som tokar (:


    

                                             vågar jag?                    snabbare än vinden!!            


 

diskborstar kittlar dödsskönt i tänderna


Efter en stund gick vi in för att skriva på papper, gå igenom avtal och titta på en "instruktionsbok" över hur Kira fungerade, medan valparna korvade ihop sig och somnade.


små sötnosar ^^ 


Till slut blev det dags för oss att ta vår nya familjemedlem och åka hem till Göteborg igen. Jag hade paxat att slippa köra så att jag skulle få hålla henne i famnen hela vägen hem. Det jag inte hade räknat med var att inte bara var hon stressad och konfunderad över att lämna sin mamma och sina syskon, hon var dessutom åksjuk - hon dreglade som en tok! Det där med bilåkning var inte alls populärt, när vi var framme riktigt såg man hur glad hon var över att ha fast mark under tassarna ;)


Väl i lägenheten nosade hon runt lite i köket och sovrummet, men föga förvånande så var hon en smula.. spak, så det var skönt att det fanns en filt som luktade hemma. Sedan dröjde det bara till dagen efter innan hon började finna sig i sin nya hemsituation och busa igen (:


     


Så idag är alltså vårt 1-års jubileum, ett helt år tillsammans med en hund som fått heta "jäkla huggtandade monster" och "uppmärksamhetssökande marodör" såväl som "sötaste lilla grisen" och "världens bästa älsklingsgnu" (det är sällan Kira kallas för det hon är - en hund ;)) Men om det är något som har upprepats många gånger i detta hushåll under året så är det nog att hon är de bästa pengar vi någonsin spenderat.


Dessutom har vi ofta undrat vad vi egentligen skulle göra utan henne - för med de där huggtänderna äter hon upp all vår fritid. Och det är sant att vi förmodligen skulle ha en mer välstädad soffa, mer flexibilitet och fler sovmornar. Men vad är väl det mot en welsh som gosar in sig bredvid dig i soffan om kvällarna, snarkar i ditt öra om nätterna, väcker dig med pussar på morgonen och följer dig på vilket äventyr som helst på dagen?

Av tensh - 15 maj 2011 18:40

Idag är det tyst och stilla i hela lägenheten, med katten sovandes bakom datorskärmen och hunden utslagen bland kuddarna i gästsängen. Det är precis vad som passar när det är grått och regn på fönsterrutan. Men anledningen till varför vi alla är trötta är förståss att det var eurovisionfinal igår, vad annars?


Vi var ganska mycket folk och dessutom kom Vally över på besök, den 14-åriga taxdamen som tar varje chans hon får att lära Kira hur man ska bete sig. Det kanske är som teorin jag hörde: att tikar de fostrar alla yngre töser, medan hanarna är snälla och roliga, för en dag kommer ju töserna växa upp och om man spelat sina kort rätt kanske det då blir till att rulla lite i halmen ;)


Det är så kul att se hur Vally och Kira interagerar. Kira är bara intresserad av det benet som Vally har, trots att hon har ett eget. Samtidigt tuggar Vally glatt i sig ben hon egnetligen inte gillar bara för att Kira är intresserad av det ;) Om Kira försöker komma fram och ta det så blir hon bryskt bortknuffad, tills Vally helt plötsligt vill göra något annat och går ifrån benet, som inom en millisekund är mellan Kiras käftar. I Vallys sällskap så blir Kira åter en 8 veckor gammal valp och det händer faktiskt att Vally, som blivit gammal och slutat leka, smittas av Kiras barnslighet och busar i flera sekunder ;) 


Kira blir så lycklig när vi har gäster, för henne innebär det en massa nytt folk som nästan alltid blir charmade av henne och därför ger henne klappar, pussar och uppmärksamhet. Men gårdagen var också ett bevis av att hon är nöjd bara hon får vara meeed. Efter en stund, när varken Vally eller gästerna gav henne uppmärksamhet, så slocknade hon helt enkelt mitt på golvet trots att vi satt runt omkring och vrålade mot tv:n under poängutdelningen :D

Av tensh - 12 maj 2011 22:37



Vi tog kvällspromenaden runt Sisjön idag och passade på att öva både skotträdslan och vattenrädslan. Eller, Kira är inte rädd för vatten, hon förstår sig bara inte på det. Hon försöker om och om igen sätta tassarna på vattenytan - som sagt, inte alla indianer i kanoten här inte ;) Men det verkar som att hon börjar förstå grejen mer nu. Och skotträdslan/berördheten är det som det är med - det kommer nog ta en väldans massa tid och energi, men någon gång ska vi övervinna den. Idag så märktes det tydligt att hon var väldigt brydd över skotten från skjutbanan, men hon försökte iallafall inte rusa, så vi har kanske kommit någon vart ändå.


vattnet droppar från morrhåren


På parkeringen träffade jag förövrigt en kvinna som i sin tur hade en väninna som ville köpa en welsh. Självklart så rekommenderade jag att hon skulle skaffa en dagslända från Pia :D Jag tycker verkligen att vi har haft en fantastisk tur som fick en hund just därifrån, hon är så engagerad och det är extra roligt att dagsländorna i området hålls ihop. Eftersom väninnan tidigare hade haft mer brukshundar varnade jag lite för att man behöver mängder av tålamod och påhittighet med en welsh - de har ju inte riktigt samma lynne som en schäfer, om man säger så... ;) Men det finns nog inga bättre hundar om man vill le ofta (:


en viftande welshsvans

Ovido - Quiz & Flashcards