Det där med vår alltså, det är bra grejer! Äntligen kan vi vara utomhus utan att jojo klagar över förfrysningsskador (själv är jag en välisolerad norrlänning, så jag klarar kylan bättre än hon ).

Förra helgen var vi till Sisjön med sällskap söderifrån och grillade korv i solnedgången. Det var väldans mysigt, även om Kira nog inte uppskattade mysfaktorn lika mycket som allt det som fanns att lukta och titta på. Precis när vi började packa ihop hittade hon lekkamrater. Jag trodde först att det hade slagit över helt i huvudet på henne, eftersom hon stod i "busställning" (tyngden på armbågarna och rumpan i vädret) och gjorde utfall mot en stor gren. Det såg ut som att hon försökte få grenen att leka med henne, vilket inte riktigt är ett normalt beteende. När jag undersökte saken närmare så insåg jag att hon hade hittat två paddor som... lekte med varandra just då och inte alls verkade uppskatta hennes sällskap...

foto av Lars som inte bara har tuff kamerautrustning, han har tuffa fotoskills också

Vi lade också årets första ordentliga blodspår, som dessutom var jojos första. Ur min synvinkel så var de jätteduktiga bägge två, men tydligen så fuskade Kira lite. När hon kom fram till ett snårigt och buskigt ställe så släppte hon spåret och gick bredvid den jobbiga biten, vädrade sedan för att hitta tillbaka igen. Vi ska jobba mer på det där med viltspår, men hon hittade ändå klöven trots att spåret hade legat i en timme och det fanns störningsmoment i form av en skjutbana i närheten.

redo för nosarbete

Efter viltspåret åkte vi vidare till Elisabet, Iris och Vally för ännu mer grillning. Där släppte vi lös henne på (den inhägnade) fotbollsplanen så att hon kunde springa fritt, något som definitivt uppskattas. Det finns så mycket fart i den hunden! Kira försökte få igång lek med Vally också, men hon börjar inse att det inte riktigt är någon idé. Den där Vally bara bossar över henne, vilket är rätt och riktigt, för när man är en 14-årig taxdam så förtjänar man respekt från ouppfostrade spolingar som Kira (:

Senare på kvällen så kunde hon lägga sig och sova, trots Vally - woop! 

All den aktiviteten på en enda helg var egentligen alldeles för mycket för en liten hund, och det märktes. Det blev så fullt i huvudet att all kunskap som hon egentligen har om hur man ska bete sig pressades ut genom öronen. Att gå med henne i koppel var en lögn och så fort hon fick chansen så stack hon ifrån oss - harjakt is the shizzle! Efter några lugna dagar skakades saker och ting på plats igen, men sin frihet får hon nog inte igen förän sin 2-års dag (tydligen blir aaaallt bättre så fort de fyller 2). Så nu kan alla harar få pusta ut ett tag (: