Jag ska ju som sagt försöka komma ihåg alla guldstjärnor, och för några veckor sedan hade vi en hel helg full av dem.

Eftersom vi inte ställt ut på hela sommaren bestämde vi oss för att ställa på SKK:s internationella utställning i Sofiero. Så på fredag kväll åkte vi ner till Helsingborg där vi tiggde till oss middag och sovplats av vänner till Jojo - det är så bra att ha ett stort skånskt kontaktnät! Vi fick låna en helt egen lägenhet, med Skånes största säng (200 cm bred...) och Kira njöt definitivt av att kunna sträcka ut ordentligt utan att bli nedputtad från sängen ;)

På lördagen var det dags för utställning. Hur tidigt vi än tyckte att vi var ute så insåg vi att alla hade hunnit dit före oss - bland annat Pia, Barbro, Mynta (syrran) och Jess (mamma Majas kusin). Utställningar är roligast när man har trevligt sällskap som inte bara delar med sig av sitt tält utan dessutom förklarar kritiken, släktförhållanden och ger handlingstips (:

När jag anmälde Kira till Sofiero tänkte jag, precis som vanligt, att den här gången ska jag banne mig träna ordentligt. Sedan var helt plötsligt dags för utställning och, precis som vanligt, lyste ringträningen med sin frånvaro ;) Men ringtränad eller ej så gick det bättre än jag förväntade mig - vår lilla sparris fick sitt första excellent sedan reglerna ändrats! Den senaste tiden har det varit vårt utställningsmål, och nu fick hon inte bara ett rött fint band utan blev dessutom placerad som 4:e juniortik. Så nu antar jag att det är dags att ha en 3:e placering som mål (:

Mynta var vassare än Kira, hon blev placerad 2:a juniortik med CK och för Barbros Jess gick det också bra, placerad 4:e tik i öppen klass. Domaren var fantastiskt trevlig och det märktes att han trivdes med welshar.

    Pia visar Mynta från sin bästa sida

Så kritiken då:

18 months. Very long in body. Correct coat and color. Well tempered. Nice feminine head. Skin loose on front. Correct ribcage. Very long loins. Correct angulation and tail. Strong bones. Topline not straight enough. Fluent movement but with obvious too long body. Low set tail and high in loins.

Seriöst, utställningsspråk är inte alltid så grammatiskt korrekt :p Själva innehållet var okej - det är första gången som Kira inte fått kritiken att hon är för spinkig! Som Pia förklarade det så är felet med rygglinjen inte bara på grund av för lite ryggmuskler utan också för att jag inte precis ställde upp henne perfekt. Om Kiras huvud hamnar för långt upp så "tappar" hon ryggen och börjar svanka - något att öva på alltså (om jag någon gång faktiskt kommer ihåg att ringträna ;)). Den långa kroppen kan också bero på hur jag ställde upp henne, jag ska komma ihåg att kolla så att marken faktiskt är någorlunda jämn nästa gång så att hon inte står i en liten backe.

  bra rygglinje på ena och svankrygg på andra - men fina rosetter på bägge (Pias bilder)

Jess provsitter en av sängarna - det är utmattande att shoppa!

Efter att spenderat några timmar med att titta på de andra klasserna, hälsa på andra welshar och welshägare samt fynda på marknaden (superbillig hurtta-sele - yey!) så åkte vi norrut mot Falkenberg. Där stannade vi till för inflyttningsfest, även om Kira inte fick vara med och leka särskilt länge. Hon fick spendera större delen av eftermiddagen/kvällen gömd under ett bord, instängd i sin bur. I vanliga fall skulle hon aldrig gått med på det, missa något roligt - nevvah! Men efter bara ett rymningsförsök somnade Dagsländans Houdini och sov lugnt resten av kvällen - små hundar blir väldans utmattade av utställningsdagar.

Dagen efter blev det återigen tidig uppstigning för oss alla för ytterligare bilfärd norrut, till ett fält vid 4H-gården i Stättared. Dags för kurstillfälle två i jaktlydnaden med Marita Johansson. Jag trodde att Kira skulle vara helt slut i huvudet och inte orka med någonting, men oj så fel jag hade. Hon hade så fint fokus och imponerade stort på Jojo som var med och tittade. Vi gjorde kontaktövningar, inkallning och sitt på pipa. Träningen avslutades med att Kira gjorde en helt perfekt apport - fint fokus, snabbt ut, grep apporten och kom direkt på inkallning. Jag var så stolt och nöjd att jag trodde att leendet skulle klyva huvvet mitt för att det var så brett :D

Efter allt detta kan man tycka att det vore dags att åka hem, men istället åkte vi vidare till min syster Ellinor för att fira hennes födelsedag. Vid det här laget var Kira så trött att hon betedde sig som en liten zombiehund, och inte heller den här festen fick hon vara med på. Istället fick hon vara i sovrummet där hon snarkade som en liten gris, mitt på Ellinors huvudkudde ;)

Efter allt detta kan jag bara konstatera att jag är otroligt stolt och nöjd med Kiras insats under helgen. Jag misstänker starkt att vi nog har fått oss världens bästa hund, även om det ibland sker incidenter som får mig att tvivla...

  tvångsgos! (Pias bild)

Jag tror att Kira blir lite väl less mig ibland. Idag har jag tvingat stackarn att vara på trimbordet i flera timmar för frisering och det är inte alls populärt... Aldrig ser hon så olycklig ut som när jag jobbar med saxarna och att bli klippt i öronen är otroooligt obehagligt. När jag istället rycker örat så ser man hur hon börjar slappna av, hänga med huvudet och ögonen blir glansiga - mys! I vanliga fall brukar jag sitta på golvet med henne i famnen när jag rycker öronen, och sist tog det säkert tre minuter innan hon började snarka ;)

en otroligt olycklig hund - klippning alltså, vad är det bra för?

Jag är fortfarande väldigt långsam på det där med klippningen, men jag tycker ändå att resultatet blev helt okej den här gången - vi får se om det stämmer imorgon. För efter att inte varit på en enda utställning under hela sommaren så är det dags igen. Ikväll ska vi åka ner till Skåne för att imorgon testa lyckan på SKK:s utställning i Sofiero. Kritiken vi fick sist vi ställde ut i våras var ju mest att hon är lite för spinkig, men nu tycker jag allt att hon fått både mer muskler och päls (: Det här är också sista gången vi kan ställa henne i juniorklass, om inte ens två veckor passerar hon gränsen på 18 månader. Herregud, var det inte igår hon var 18 veckor?!

Det här har alltså varit utställningsdag nummer två. Vi åkte iväg från Skövde ohyggligt tidigt, som tur var så körde jojo för jag var definitivt inte vaken, och var framme vid Lidköping arena i tillräckligt god tid för att installera oss ringside där Nina hade tagit plats. Kira var helt klart stressad, för i och med att det här var en officiell SKK-utställning så var det också av en helt annan storleksordning än det var i Skövde igår. Det var fullt med folk och hundar, ljudnivån var inte alls kul men framför allt så insåg jag hur bortskämda vi är med my dog.

Den enda andra stora utställningen som vi varit på är ju just my dog, där vi ställde nu i januari, och jag trodde att det alltid fungerade på det sättet. Nope. Här var det en smula kaos vid ingången och veterinärbesiktningen, det var flera som köade för att komma in som inte förstått att man först var tvungen att hitta en funktionär för att kolla intygen, och alltså var tvungen att vända. För det fanns ingen information, mest bara galet mycket folk som skulle åt alla håll samtidigt...

Hursomhelst, vi tog oss in tillslut och kunde kika på de andra welsharna som ställdes innan vår klass. Det var när vi såg flera hundar halka omkring på betonggolvet som jag förstod precis hur trevligt det är med mattor - som återigen finns på my dog... Det var flera vurpor vilket gjorde mig nervös, det sista jag vill är ju att Kira ska bli skadad för att vi ställer ut henne. Jag försökte massera henne så att hon iallafall skulle få lite blod i musklerna, mycket annat fanns det inte plats till, och sen var det dags.

Återigen så tycker jag verkligen att Kira är jätteduktig i ringen, men matte det är värre med... Jag undvek visserligen att halka eller snava över mina egna fötter, men istället lyckades jag tappa kopplet. Som tur var ville inte Kira någonstans just då utan väntade snällt tills jag samlat ihop mig själv och spillrorna av min självkänsla ;) Vi tog oss iallafall igenom det, Kira med konstant viftande svans och jag med svettiga handflator :p Domarens (Nina Karlsdotter, som var trevlig och effektiv) utlåtande blev very good och:

"Välformat huvud från profil. Bra läpp. Bra ögon och öron, fin hals. Aningen överbyggd rygglinje. Något avfallande kors. Bra svans. Kanske något flat i bröstkorg. Passande benstomme, fötterna OK. Tillräckl. vinklad fram, lite knappt bak. Bra steg från sidan, ngt ostabilt bakifrån och framifrån. Fin päls."

Jag kan säga att det tog en bra stund innan jag lyckades dechiffrera sekreterarens handstil och det var väldans bra att Agnetha var där så att hon kunde tolka vad som menades... (: Här kom kritiken kring rörelserna som jag väntade mig igår, att hon är lite instabil, men äh! Att hon är hög över ryggen var nytt, men eftersom nog samtliga av hennes syskon (inklusive Smilla som fick höra samma även idag) har fått höra det är det nog inte så konstigt. Återigen, hon ska växa till sig, men det fanns många fina saker i den kritiken, very good är något att vara nöjd med och hon är ju alltid BIF (best in family) ^^

Snyggast idag enligt domaren var Welford's Convent Garden (BIR) och Don's Carl-Jan (BIM). Av tre dagsländor bidde det i slutändan tre stycken very good, men det jag är mest nöjd över från dagen är faktiskt att Kira lade sig i sin bur och stensov. Även när jag öppnade i taket så ville hon bara bli kliad bakom örat en kort stund för att sedan sova vidare. Utställningar är verkligen miljöträning som heter duga! Högt upp på listan kommer också att Agnetha sa att Kiras öron var snygga - woop! Det gäller att sätta sina egna mål och hitta sina egna guldstjärnor (:

  det där blurret är Agnetha och Maja (Dagsländans Skrållan) - de är mycket snyggare när de har skärpa... ;)

Igår kväll efter en halv evighet av fixade och trixande för att göra bilen rymningssäker körde vi iväg till Skövde. Mitt i natten var vi framme vid en rastplats där vi gjorde bilen sovvänlig genom att fälla säten och bädda med madrass, täcke och kuddar. Det hela var tänkt som en testnatt inför den stora bilsemestern och det var över förväntan. Riktigt mysigt, om än väldigt trångt, särskilt med hunden som i sina försök att hitta en bra sovställning rätt ofta lyckades lägga sig på våra ansikten (olycka eller överlagt mordförsök?). Förhoppningsvis så resulterade natten i att Kira förstår att bilen är en helt okej plats där man kan sova utan att behöva vara beredd på världens undergång (hon gillar som sagt inte bilen).

Idag var det dags för WSSK Open show i strålande solsken. Man tycker att efter 23 fräkniga år på jorden så borde jag ha lärt mig att spf35 ska finnas med på varenda packlista jag skriver, men icket. Hunden saknar nästan aldrig något, men vi tvåbentingar försummas ofta... Alltså har jag en ny hudfärg och ser ut som en inverterad tvättbjörn i ansiktet efter solglasögonen - schnyggt!

   vårt lilla dagsländanläger

Men nu var det ju inte min solbränna bloggen skulle handla om, utan hunden. Totalt ställdes 31 welshar och det var 6 andra tikar i juniorklass tillsammans med Kira, en av dem var syrran Smilla. Jag tycker att hon var superduktig i ringen, visade sig från sin bästa sida men det bidde ingen placering om än rätt trevlig kritik.

"Tik som ger ett ungdomligt intryck. Bra noslängd o skalle, bra halslängd, ganska lång i sitt ländparti, balanserade vinklar. ännu ganska outveckl. bröstkorg. Rör sig balanserat m. önskar mer aktivitet i steget. Vack. färg o päls. Trevl. temp."

Att hon är en sparris visste vi ju redan och länden rättar nog också till sig när hon biffar på sig. Att hon inte sa mer om rörelserna måste ju vara ett tecken på att det blivit bättre sen januari, för på my dog var hon tydligen instabil bakifrån.

   frihet! dagsländas houdini tar sig ut ännu en gång!

Hursomhelst så är det bara för henne att växa på sig och för mig att öva på handlingen - det fanns många duktiga att titta på idag. Bland annat en tjej som visade för heddychlon (som det gick riktigt bra för idag), så snyggt arbete i ringen! Och hundarna var såklart väldans snygga i sig självt, stort grattis till Don's Timmy Tomsson som tog BIS och Heddychlons Astrid som blev BIM.

Nu är det dags att ta en kall dusch för att kyla huden och sova (på hotell denna natten) så att vi orkar med SKK utställningen i Lidköping imorgon.

  galet trötta gnuer

Dagens förmiddag har spenderats på ett hårt betonggolv i en kall sporthall i Bohus, istället för i det underbara solskenet. Det är då man vet att det har gått lite åt skogen med prioriteringarna.

Men det var ju utställning och även om vi inte kunde ställa Kira (hon är dopad) så tänkte jag heja fram alla andra dagsländor till vinst. Det gick sådär... Som tur var kom mormor Lovis in i ringen i veteranklass och visade domaren hur en riktigt fin welsh ska se ut och tog hem dagens enda excellent. Bara att konstatera att det inte var rätt dag, rätt domare, rätt universum. Men enligt principen med parallella universum finns det en plats där alla dagsländor gick hem med varsitt rött band och förhoppningsvis är det vad som kommer hända imorgon! Vem vet, chanserna kanske ökar i och med att jag inte är där och försöker heja...

                    Pia och Mynta                     Barbro och Lotten                            Nina och Smilla

                      Pernilla och Cookie                  Pia och Lovis               Nu har vi gjort vårt, nu vill vi busa!

Jag är fortfarande en rookie inom utställningsvärlden, Kira är den första hunden som överhuvudtaget ställts mer än en gång, men jag tycker ändå att bedömningarna är lite skumma ibland. Alla Kiras kullsystrar ställdes i juniorklass, ändå är det som att domaren inte dömer med en junior som mall utan en vuxen hund. Alltså vinner den som mest ser ut som en färdigvuxen hund och man kan få kritik som "för lite päls" och "behöver växa till sig". Ja, det är väl klart att hundarna i juniorklass behöver växa till sig - de är för tusan max 18 månader!

Hursomhelst så var det väldigt trevligt och Kiras systrar, halvsystrar, halvbröder och mormor var fantastiskt snygga (även om Kira såklart är bäst  ).